Beskrivning av projekt

Doften. Det första som slår mig när jag kommer in på Gilles kontor i Åsljunga är doften. En svag, men ändå påtaglig, doft av nybakade kakor. Inget att bli förvånad över kanske. Klart att det doftar kakor på en kakfabrik. En vit rock, ett rött hårnät och en handtvätt senare kan vi snacka kakdoft på riktigt. Innanför dörrarna som skiljer kontorsavdelningen från fabriken ljuder de olika maskinerna. Eller linjerna, som jag fick lära mig att de kallas. Långa band, hela tiden med kakor i omlopp. Deg, ugn, nedkylning, färdig kaka. Ner i rätt förpackning, plastas om, datumstämplas och vidare ut till lagret. Allt inom loppet av några minuter. Jag har aldrig sett så mycket kakor i hela mitt liv. Och fler blev det i den om möjligt ännu större fabriken i Örkelljunga. Samma process som innan, fast fler linjer.

Men processen sker inte av sig självt. Vid starten står en bagare vid varje linje och gör deg. Vissa linjer är sedan mer automatiserade än andra. Vid linjen som i dag tillverkar havreflarn står personal och lägger ner färdiga flarn i förpackningar – fullt fokuserade och i ett rasande högt tempo. Imponerande. Vidare ut på lagret rör sig personal som plastar in pallar med färdiga kakförpackningar som inom en snar framtid ska vidare ut till butikernas kaksortiment. Bland annat.

”Kan man verkligen jobba en hel dag utan att äta en enda kaka?” frågar jag alla jag träffar. De flesta är enliga om att det nästan inte går. Några enstaka lyckas hålla sig borta från dem. Av de jag träffar i alla fall. Imponerande. Det hade nog inte jag klarat, med handen på hjärtat.